.

Ni vet den där engelskauppsatsen som jag skulle skriva igår, efter att jag bloggat? Den superviktiga som är 50% av midterms betyget (som är värt 20% av de första nio veckornas betyg!)? Jaa, det råkade bli lite fel igår och jag somnade som en stock utan att skriva den. Vaknar sedan med ett ryck klockan fem på morgonen och ba "var det inte något jag skulle göra?".. Kliar mej lite fundersamt på huvudet, ni vet så där som man ska göra när man tänker, och kom då på varför man gör det! Kliar sej på huvudet alltså. Fick nämligen syn på min hand i ögonvrån, den som utförde kliandet förstås, och vad finns på skrivet på den om inte ENGLISH ESSAY med stora blåa bokstäver? När man kliar sej på huvudet (om man har tur) så ser man ju saker man har skrivit upp i handen för att inte glömma bort :) Finurligt, eller hur?! Att jag inte tänkt på det förens nu.. Men aah, tillbaka till kliandet. Eller till efter kliandet kanske, när jag kom på varför jag kliade. Helskottans liksom.. Fem på morgonen, väckarklockan ringer om två och en halv timme (jaa, jag går upp 7.30, tidigast.. sovmorgon varje dag !) och jag har en stor och viktig uppsats som ska vara inlämnad i början av second period. Det var bara att gräva fram engelska pärmen, boken och datorn och sätta igång. Efter att ha suttit där i säkert en kvart och blivit frustrerad över att jag inte skrivit mer än en mening kom jag på att det faktiskt inte spelar någon roll. Betygen här, vad jag får på denna uppsatsen spelar verkligen ingen roll alls. Jag kan lägga resultatet på den och det hundar skiter i samma påse (för att säga som mamma). Så jag skrev resten av uppsatsen på tjugo minuter, massa blaj och extremt kort och konsist. La mej sedan ner igen och sov tills klockan ringde, superskönt !