.

(haha. sorry, internskämt.)

Jahopp, så var skolan slut nu då. Det gick superfort med mina två sista lektioner och helt plötsligt så var jag och Marie påväg till Chick-fil-A för att äta lunch. Fick inte riktigt sagt hej då till så många och det var nog bra. Ska ha en liten hej då fest på torsdag och det kommer bli värre..

Nu har jag bara åtta dagar kvar här i Flower Mound och det känns helt sjukt. Det finns inga ord som kan förklara hur extremt konstig och overklig bara tanken på att åka här ifrån är. Jag har vart här så länge nu, det är naturligt att vakna i mitt illgröna rum, äta pb toast till frukost och just nu behöver jag tänka mer när jag pratar svenska än när jag pratar engelska. Jag vet allt om alla mina kompisars liv, är med på alla intern skämt, kan alla sånger på radion, vet allt det senaste gossipet och ah.. jag har hela mitt liv här helt enkelt. Det är som vissa av mina kompisar säger, jag kan ju inte bara lämna detta efter allt jag gjort här. Det känns så bortkastat på något sätt.

Sen att jag ska komma hem känns nästan ännu skummare, där har jag ju inte varit på evigheter? Jag kom på igår att jag inte riktigt kommer ihåg hur mitt rum ser ut. Bussar? Hemlagad mat? Havet? Göteborg? Två dagar efter jag kommer hem så är det midsommar. Hjälp! Hur mycket mer svenskt kan det bli? Sen är jag ju 18 med. Det har jag knappt märkt av här, men när jag kommer hem så blir det ju ändring på det. Tjena.

Jag kan förstå om det är svårt för er där hemma att förstå hur förvirrad jag är, jag ska ju bara komma tillbaka hem! Jag vill att ni ska veta att jag saknar er jättemycket och tycker att det ska bli underbart att träffa allihopa igen! Men det är liksom lite svårt att se att det är det jag ska göra just nu. Sverige och alla ni känns ljusår bort jämfört med Flower Mound och mina kompisar här.. För mej som jag känner nu är hemma här i Texas och Sverige är.. overkligt! Det är stört att tänka sej att göra vardagliga saker hemma, gå ut med hunden, ta bussen till skolan, bo på landet och åka båt. Jag kan inte se det framför mej liksom. Sen är det konstigt att ni där hemma har gått omkring och levt, ändrats och gjort saker när jag inte ens vart där. Det hade känts mycket mer verkligt om jag nu skulle komma hem den 21 augusti förra året och börja tvåan med 1C. Eftersom att mitt liv där hemma liksom har varit "pausat" i ett år nu så känns det som att era liv borde varit det med.

Förlåt för mixat och konstigt inlägg, kände bara att jag inte hade skrivit på ett tag.. Nu ska jag tillbaka ner till Chandler vid poolen. Vi håller på att fixa gästlista till på torsdag.

<3