.

Idag har vart en tänkedag. Inte haft så mycket att göra i skolan (det börjar lugna ner sej lite nu) så det har blivit en del fiffilurande under lektionerna. Många tankar har kretsat kring i morgon, (hur jag helt plötsligt typ ska bli vuxen över en natt) några andra om annat (vad jag kommer sakna mest när jag åker här ifrån, hur det kommer bli att komma hem, hur illa jag kommer faila mitt US history test i morgon..). Fast just nu tänkte jag mest skriva om morgondagen, hemkomsten får bli ett annat inlägg.

(haha fick precis mitt första grattis sms, klockan är 12.00.49)

Jag måste säga att jag är lite nervös. Både över hur det kommer vara att inte vakna upp av "skönsång" i morgon bitti och äta gräddtårta till frukost (som btw fullt seriöst är det bästa med att fylla år), att inte ha mor, far och bror min här och att inte få trevliga telefonsamtal med folk som gormar "ja må hon leva" (eller "för vi vill gratulera" om det är farmor) och frågar vad man har fått i present, men också över att jag faktiskt ska bli 18. Jag har liksom missat när alla blev 18 där hemma eftersom jag har vart här och här är det inte en lika big deal så jag känner mej lite oförberedd. Inte för att jag vet vad jag borde vara förberedd på, jag vet inte vad jag pratar om egentligen. Jag vet att man alltid tycker att det låter så gammalt när man ska fylla år, kommer ihåg att jag tänkte så förra året med. Det är ju egentligen som vilken dag som helst på året.. Men ändå (och ja, jag måste bara säga det igen. Tror att det är enda sättet jag kommer kunna få mej själv att fatta), denna gången fyller jag ju 18. Det är väl ändå mer speciellt än de andra födelsedagarna? Jag känner mej inte så gammal.. Känns som att det borde finnas en siffra mellan 17 och 18 så man kunde fylla den först. 

Nu ska jag försöka sova!

<3